Hälsotester inför parning — vad behövs egentligen?
HD, ED, ögonlysning och DNA-tester. Här går vi igenom vad varje test säger, när det ska göras och hur du läser resultatet.
Hälsotester är det enklaste sättet att göra en parning tryggare. De tar bort gissningen ur ekvationen och ger dig något konkret att förhålla dig till — men bara om du vet vad siffrorna och bokstäverna betyder.
Höfter och armbågar
Höftledsröntgen (HD) graderas oftast A till E, där A och B räknas som fria. Armbågsröntgen (ED) graderas 0 till 3, där 0 är utan anmärkning. Båda görs tidigast vid tolv till arton månaders ålder beroende på ras. Ett bra utgångsläge är att båda föräldrarna har fria höfter och armbågar, och att du känner till statusen även bakåt i stamtavlan.
Ögonlysning
Ögonlysning görs av en ögonspecialist och gäller i regel ett år. Den upptäcker ärftliga ögonsjukdomar som PRA och katarakt. Titta efter datum — ett intyg från 2019 säger ingenting om hundens ögon idag.
DNA-tester
DNA-tester svarar på om hunden är fri, anlagsbärare eller sjuk för en specifik mutation. Två anlagsbärare ska inte paras med varandra. En anlagsbärare kan däremot paras med en fri individ utan att några valpar blir sjuka — vilket är viktigt att veta innan man utesluter en i övrigt utmärkt hund.
Vad som är rimligt för just din ras
Raser skiljer sig åt. Rasklubben har oftast en avelsrekommendation som listar vilka tester som förväntas. Börja där, och komplettera med det som är känt problematiskt i just din linje.
Sammanfattat
Be alltid att få se intygen, inte bara höra resultaten. I ProBreed står hälsostatusen direkt i profilen, så du slipper leta.
